I Kolarbyn kan man ta del av ett arbete som ingår i den svenska skogshistorian och som utförs enligt gammla
metoder och med traditionella verktyg. Kolarbyn vid Lystejärn är dessutom den enda av sitt slag i Dalsland.
Kolningens historia sträcker sig årtusenden tillbaka. Alltsedan mänskligheten använt sig av järn har träkol varit
nödvändig för framställningen. Milkolningen i Sverige började under järnåldern. Då skedde kolningen i grop. Mellan
1000- och 1600-talen kolades det i virkestravar och liggmilor. Under 1600-talets slut började man bygga resmilor.
Av dem var Östgötamilan den vanligaste.

Som mest kolades 100000 milor i Sverige under ett år. En mila på 140 kubikmeter ger 70 kubikmeter kol som
smälter tre ton järnmalm - som i sin tur ger ett ton järn. I Dalsland fanns det på 1700- och 1800-talen 17 järnbruk,
som vardera förbrukande 1 700 kubikmeter kol per år. Kolet från 400 - 500 milor gick åt för att täcka behovet.
1996 startade en grupp entusiaster i Bengtsfors ett projekt man döpte till Lysestjärnsmilan. I dag har det växt
till en kolarby, som är öppen för allmänheten. En vandringsled på cirka tre kilometer förbinder kolarbyn med
Gammelgården, som ligger på Majberget i Bengtsfors. Men det går också att ta sig fram till byn med bil.
Kolarbyn
en del av svensk skogshistoria.
Tre kilometer norr om Bengtsfors vid Lysetjärn
finns en kolarby med tjärdal  och kolbotten. Här
pågår under sommarmånaderna tjärbränning i
gammal tradition, kolning i Östgöta-mila och
bränning av pottaska.