Kanalen kom till under 1860-talet då
den svensk-norska unionsriksdagen
beslöt att binda samman Dalslands
långsmala sjöar med Värmland och
Vänern. Avsikten var att vattenvägen
frakta gods från järnverken och
sågbruken till Värmland.
Ta vattenvägen genom Dalsland
Hängande ränna
Akvedukten blev klar 1868. Den år 32 och en halv
meter lång och tillverkades på Bergsunds Mekaniska
Verkstad i Stockholm. Plåtarna är sammanfogade
med 33000 nitar. Kanalen invigdes den 19-20
septem-ber 1868 av kung Carl XV
Under några decennier fungerade kanalen som den
transportled den var tä¤nkt. Därefter tog
järnvågen över allt mer och lämnade kanalen till
fritidsbåtarna.
Dalslands kanal består av ett 250 kilometer långt
system av korta kanaler och Dalslands sjöar. Den har
28 slussar med en höjdskill-nad på 59 meter.
Räkna med att det kan ta tre dagar att gå hela
vägen, anslå gärna längre tid för att ta möjlighet att
ta del av alla upplevelser kanalresan kan ge.
En tur i Dalslands kanal och man befinner sig mitt i Sveriges sjörikaste område. Kanalen, som under åren
förvandlats från en nödvändig transportled till välbesökt upplevelseväg, binds ihop av stora och små sjöar. Endast
en mil är grävd eller sprängd kanal. Resten är ett 24 mil långt segelbart sjösystem.
Slussar I Håverud finns den märkliga akvedukten som vi efter slussning passerar. Därefter kommer vi upp till sjön Råvarpen. Här är det lämpligt att ta kurs mot Högsbyn i Tisselskog där forntidens dalslänningar ristade sina meddelanden på berghällarna. Via slussning i bland annat Långbran när vi Laxsjön och fortsätter norrut förbi Billingsfors. Med Bengtsfors samhälle i fonden fortsätter vi i sjön Lelången. Här finns det tvä valmöjligheter. Dels kan vi välja Västra Silen för att sedan gå in i Ö–stra Silen vid Krakfors slusstation. Dels kan vi fortsättta norrut till Lennartsfors. När vi sedan vänder söderut väljer vi att upptäcka Stora Le. Det är den längsta, vildaste och djupaste av sjöarna. PÃ¥å vissa ställen Tar man dyka 102 meter innan botten.
|


Uppdraget att bygga kanalen gick till Nils Ericsson vars
svöraste uppgift blev att dra kanalen förbi den strida
forsen i Håverud. På grund av rådande markförhållanden
gick det inte att bygga en vanlig slussanläggning där.
Bergarterna var lösa, strömmen stark och stupen för
branta. Lösningen blev en plåtränna hängande över forsen
där båtarna skulle färdas. Därmed var det klart för en av
Sveriges märkligaste byggnationer.